Marre

I lördags satt jag och grät som många andra efter olympiatravsfinalen. Det var bland det ruggigaste jag sett en häst prestera på en travbana. Nog för att jag är lite partisk för jag älskar verkligen Maharajah men sättet som han vann på ja det var otroligt! Det känns så jäkla skönt att få tyst på alla idioter som klankat ner på hästen. De som inte fattar att en häst inte är på topp jämt. Han hade ingen form i vintras och jag tycker inte han var så dålig som en del vill påstå i det sista loppet han gick i frankrike. Sedan att påstå att han är slut för några klena insatser är väl hårda ord på en häst som inte är brukad fullt ut. Nej travfolket är så förbannat hårda och dömmer ut hästar, kuskar och tränare till höger och vänster. Sedan när det går bra för hästen ja då älskar alla honom helt plöstligt. Förbannade medgångssupporters är vad ni är. För när det går dåligt då haglar glåporden vilt. Skämmes tamejfan som jag skulle sagt på ren norrländska! När det går dåligt finns det ingen som håller Stefan Hultman i handen precis.
Nu hoppas jag att Marre får starta i elitloppet. Jag tror inte han gör bort sig där. Han handikappas av sin något tröga startsnabbhet men hästen älskar ju jämnt hårt tempo som det brukar bli och han har ju blivit snabbare. Så snälla jag vill se Marre i elitloppet från publikplats i år!
Sedan oavsett hur det går så hoppas jag att publiken har olympiatravet färskt i minnet. För Maharajah är en fantastisk travare - en sagohäst!